Proffsboxaren och journalisten Åsa Sandell
berättar om sin bok Bakom Garden – ett boxarliv i tio ronder på Feministiskt Forum mars 09, ABF-huset.
Röster om ”Kroppen och religionen”
Lyssna på röster om ”Kroppen och religionen” en paneldebatt på Feministiskt Forum mars 09
Haydeh Daragahi från ”Varken Hora eller Kuvad
Eva Moberg, författare
Amineh Kakabaveh, ordförande ”Varken Hora eller Kuvad
Samtalsledare Ann-Margreth Livh, oppositonsborgarråd , Vänsterpartiet
Lyssna till en förkortad version av samtalet HÄR:
Patterns of Violence på ROPA – projektrum för samtidskonst!
Kom och ta del av vårt nystartade politiska konstprojekt Patterns of Violence – sajten GODA NYHETER OM VÅLD.
Cecilia Neant Falk och Johan Rydberg från redaktionen presenterar visionen och godbitar.
Och du som vill samarbeta med oss, ta chansen och kom till ROPA så kan vi pratas vid.
Vi söker samarbeten med konstnärer journalister och aktivister som vill delta i projektet!
När: TORSDAG 26 mars
Tid: Öppet från kl 18. Presentation kl 19
och sen mingel!
Välkomna !
Var: Ropa, Pingstvägen 5 Telefonplan
Öppet: fre – lö 12 – 16 sö 13 – 16
Läs mer om ROPA
eller på ROPAS web
ROPA är ett nystartat projektrum för samtidskonst beläget vid Telefonplan.
8 000 kvinnor om otrygghet och utsatthet för brott
Kvinnor mer otrygga och oftare utsatta för sexualbrott och trakasserier. I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) frågar Brå årligen 15 000 personer om deras utsatthet för brott, känsla av otrygghet och förtroende för rättsväsendet. Undersökningen fångar upp sådana händelser som aldrig kommer polisen tillkänna och ger möjlighet att jämföra utsatthet, otrygghet och förtroende i olika grupper. I samband med den Internationella kvinnodagen 8 mars tar Brå tillfället i akt att utifrån NTU 2008 visa hur kvinnors otrygghet och utsatthet skiljer sig från männens.
Kvinnor mer otrygga
Var fjärde kvinna (27 procent) uppger att hon känner sig otrygg när hon går ute ensam en sen kväll i sitt bostadsområde. Samtidigt visar resultaten från NTU att kvinnor i betydligt högre grad uppger att de utsatts för hot och våld på arbetsplatsen, i skolan eller i hemmet än på allmän plats. Både bland kvinnor och bland män är det fler som oroar sig att utsättas för brott än som faktiskt utsätts. Kvinnor oroar sig dock oftare och skillnaden mellan andelen oroliga och andelen utsatta är betydligt större bland kvinnor än bland män. Detta blir särskilt tydligt när det gäller oro att utsättas för överfall eller misshandel, där en kvinna av fem (20 procent) uppger att de oroar sig, medan en kvinna av femtio (2 procent) uppger att de utsatts. Detta kan jämföras med att åtta procent av männen oroar sig för misshandel medan ungefär fyra procent utsatts.
Kvinnor oftare utsatta för sexualbrott och trakasserier
Kvinnor utsätts alltså mer sällan för misshandel än vad män gör. Däremot är det enligt NTU betydligt fler kvinnor än män som utsätts för sexualbrott (1,1 procent jämfört med 0,3 procent) och trakasserier (5,0 procent jämfört med 3,6 procent). Unga kvinnor (16–24 år) är särskilt utsatta. I den gruppen är 3,4 procent av kvinnorna utsatta för sexualbrott, jämfört med 0,5 procent av männen och 8,7 procent av kvinnorna utsatta för trakasserier, jämfört med 3,8 procent av männen.
Kvinnor utsätts av bekanta eller närstående
När kvinnor utsätts för hot och våld är gärningspersonen i de flesta fall en närstående eller en bekant (53 procent av fallen för hot och 76 procent av fallen för misshandel). Detta är betydligt ovanligare när män utsätts (38 procent för hot och 37 procent för misshandel)
Brottsutsatta kvinnor mer otrygga än utsatta män
Kvinnor som utsatts för brott är en särskilt otrygg grupp, detta märks i synnerhet bland dem som utsatts för personrån. I den gruppen är 25 procent av kvinnorna att betrakta som särskilt otrygga, medan motsvarande andel för män är 2 procent. Kvinnor som utsatts för personrån uppger dessutom att de har ett lågt förtroende för rättsväsendet som helhet, men samtidigt ett förhållandevis högt förtroende för att rättsväsendet behandlar brottutsatta på ett bra sätt.
Yngre och äldre kvinnor otrygga på olika sätt
Yngre kvinnor och äldre kvinnor är otrygga på olika sätt. Äldre kvinnor antas ofta vara mer otrygga och oroliga än unga kvinnor. Detta stämmer om man frågar om känslan av otrygghet ensam ute sen kväll i det egna bostadsområdet, där hälften av kvinnorna (75–79 år) är otrygga. Om man i stället tittar på oro för att utsättas för överfall eller misshandel visar det sig att de äldsta kvinnorna är minst oroliga och att det i stället är de unga kvinnor (20–24 år) som oftast uppger oro (en av tre oroar sig). De unga kvinnorna uppger också oftare att oron för brott påverkar deras beteende så att de väljer att gå en annan väg, eller avstå från en aktivitet som en följd av oro att utsättas för brott. De äldsta väljer i stället att i större utsträckning att stanna hemma som en följd av att de känner sig otrygga.
/Brå – Brottsförebyggande rådet
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=1&id=281
Offer som nyhetsstoff
Offer som nyhetsstoff
– och hur de bemöts av media
av Lena Michanek · lenamichanek@hotmail.com
I de pressetiska reglerna fastslås att offer för brott och olyckor skall visas största möjliga hänsyn. Sverige har också undertecknat en resolution från Europarådet som säger att ”brottsoffer vid kontakt med pressen skall skyddas mot publicitet som kan vara till skada för för hans eller hennes privatliv eller värdighet.”
Så långt allt väl. Men i praktiken händer det tyvärr gång efter annan att journalister är allt för närgångna eller utlämnande mot människor som drabbas av brott eller olyckor samt anhöriga till dessa. Ett uppmärksammat exempel på när en tidning brustit i respekt för den personliga integriteten är Aftonbladets intervju med mamman till en av de pojkar som omkom i en containerolycka i Norberg 1997. Kvinnan fotograferades och intervjuades en timme efter beskedet att hennes son var död. Hon befann sig naturligtvis i chocktillstånd. Och när någon är chockad är det vanligt att de gör uttalanden som de senare ångrar men inte kan ta tillbaka. Det kan till exempel vara självförebråelser eller mycket personliga tankar som den chockade personen delger journalisterna.
Psykologen och brottsofferforskaren Magnus Lindgren samt juristen Ulf Malm kritiserar i en debattartikel Aftonbladets agerande och påpekar att det är viktigt att man bemöter människor i kris på rätt sätt. Om omgivningen till olycksoffer, brottsoffer eller deras anhöriga reagerar negativt finns det risk för ytterligare psykisk stress, så kallad sekundär traumatisering, och det kan försvåra bearbetningsprocessen. Exponering och närgångna frågor från journalister ökar alltså risken för sekundär traumatisering. Därför måste de drabbade skyddas från den extra påfrestning som publik och journalister innebär, menar Magnus Lindgren och Ulf Malm. Aftonbladet medgav i anslutning till debattartikeln att de hade överskridit en gräns: ”Presentationen av materialet blev för närgången. Exponeringen för stark. Aftonbladet gjorde ett övertramp.”
Det finns flera orsaker till att den här typen av övertramp begås. En är naturligtvis att journalister vill fånga dramatiken på olycksplatsen. Helst ska de också vara först med de heta intervjuerna. En annan orsak — och tillika ett stort problem – är journalisternas brist på kunskaper om krisreaktioner. Trots att det är en yrkeskår som ofta kommer i kontakt med människor som fallit offer för brott eller olyckor saknas undervisning om detta i journalistutbildningen. Dessvärre tycks det dessutom saknas diskussion om den här problematiken, åtminstone beträffande brottsoffer. Det finns i princip ingenting skrivet om etik och moral i samband med bemötande av brottsoffer och dess anhöriga. Massmedias hantering av olycksoffer har däremot diskuterats en del med anledning av Estonia-katastrofen och Göteborgsbranden.
I boken ”Mord, Blod och Moral: Om Kriminaljournalistik” nämns massmedias förhållningssätt till brottsoffer på ett enda ställe. Det är Expressenjournalisten Per Svensson som är bekymrad över att tidningarna är så snabba att publicera namn och bild på brottsoffer. Hans motstånd mot detta beror dock inte i första hand på respekt för offrets integritet. Nej, problemet är att det ofta leder till att man sedan inte kan ta med alla smaskiga detaljer om brottet, menar han: ”I ett tidigt skede publicerar vi namn och bild på offren och/eller intervjuar anhöriga. Så visar det sig att brotten är mer komplicerade (eller enkla) än vi trodde. Det dyker upp för offret graverande eller för de anhöriga stötande uppgifter, det visar sig att familjen kanske varit inblandad i brottet osv. Och där står vi med bakbundna händer. Läsarna får en felaktig, ofullständig, förvirrad bild av händelsen.”
Ett exempel på när anhöriga till ett brottsoffer har drabbats av bildpublicering är det uppmärksammade fallet Catrine da Costa. Hanna Olsson, som skrivit boken ”Catrine och rättvisan”, påpekar att massmedia brast i hänsyn mot Catrine och hennes anhöriga när de inte slutade publicera den bild av Catrine som de fått tillåtelse att använda under spaningsarbetet, samt bilder föreställande en polisman som håller en av plastsäckarna med hennes kroppsdelar.
Massmedia hänvisade till allmänintresset, men vem har något intresse av att se den sortens bilder? Och borde inte den personliga integriteten och respekten för denna väga tyngre än allmänintresset?
Det är inte bara närgångna journalister eller namn- och bildpublicering som kan upplevas som obehagligt eller kränkande av människor som fallit offer för brott. Det finns en till viktig aspekt av massmedias förhållningssätt till brottsoffer som sällan diskuteras – nämligen hur brottsoffer framställs i tidningen. Även om brottsbeskrivningen är saklig och korrekt kan den för offret kännas väldigt utelämnande. Tänk till exempel på de unga tjejer som blivit utsatta för gruppvåldtäkter. Hur ska det kännas att läsa detaljerade beskrivnar av hela händelseförloppet som journalisterna har hämtat från förundersökningsmaterial och domar? Och hur känns det att veta att bekanta och en massa främmande människor via massmedia kan ta del av en så traumatisk upplevelse? Mer utlämnad kan man knappast bli. Andra läser om en av de mest förnedrande omständigheter en tjej kan råka ut för.
Ett exempel är DN-artikeln ”Hjälplös nog att bli utnyttjad?” av Ulrika By, skriven i samband med en våldtäktsrättegång i Södertälje. Men samtidigt som artikeln lämnar ut den våldtagna flickan väcker den sympati för henne och avsky mot de handlingar hon utsattes för. Och därför fyller den en mycket viktig funktion: Människor tar ställning och engagerar sig känslomässigt. Det kan således bli konflikt mellan respekten för brottsoffret och vikten av att tala om vad som faktiskt har hänt och hur det kunde hända.
Många gånger när massmedia skildrar våldtäkter förekommer helt ovidkommande detaljer som hur flickan var klädd. Sådana beskrivningar fyller ingen annan funktion än att de sänder signaler om att det kan ha haft betydelse för att hon blev våldtagen. För varför skulle man annars nämna en sådan sak? Det är ju knappast någon journalist som skriver hur gärningsmännen var klädda. Följden kan bli en så kallad ”blaming the victim”-effekt, dvs. skuldbeläggande av offret. Det innebär ytterligare ett trauma förutom själva brottet (sekundär traumatisering) och kan avsevärt försvåra återhämtningsprocessen.
Avslutningsvis vill jag poängteran hur viktigt det är att massmedia bemöter offer för brott och olyckor samt deras anhöriga på ett sätt så att deras situation inte ytterligare förvärras. Jag anser att undervisning om detta borde ingå i journalistutbildningen eftersom det berör nästan alla som kommer att arbeta med nyhetsjournalistik.
av Lena Michanek · lenamichanek@hotmail.com
publicerat 1999
Referenser:
By, Ulrika (1997) ”Hjälplös nog att bli utnyttjad?”, artikel i DN 970825.
Gadd, Pia (red.) (1994) ”Mord, Blod och Moral: Om Kriminaljournalistik” Carlssons.
Lindgren, Magnus & Malm, Ulf (1997) ”Aftonbladet och tragedin i Norberg”, debattartikel i Aftonbladet 970408.
Nycop, Carl-Adam (1996) ”Sensation och moral. Tankar kring tidningar” Natur och Kultur
Olsson, Anders R (1997) ”Yttrandefrihet och tryckfrihet” Rabén Prisma.
Olsson, Hanna (1990) ”Catrine och rättvisan” Carlssons.
Patterns of Violence på Feministiskt Forum
Redaktionen för Pattern of violence kommer delta med bokbord på Feminstiskt forum 21-22 februari 2009 samt filma vissa föredrag som förhoppningsvis kommer kunna läggas ut på sidan.
Kom och prata med oss om du är nyfiken på vilka vi är, om du har idéer eller vill lägga upp material på sidan!
Mvh/ Redaktionen
Under 2/Nyheter
